Something, something i mitt hjärta...
Här. Precis här.
Tack.
Stray heart.
Allmänna toaletter.
Yup, nu var det dags igen. Dags för ett klassiskt rant á la Daniel. För er oinvigda, betyder det att jag ska skriva högt och ljudligt och soap-boxargumentera om en total skitsak.
Och dagens ämne är just det - en skitsak; allmänna toaletter.
Vad är det med dem, säger ni? Kom igen, alla har tänkt det men ingen har riktigt satt orden på plats. Allmänna toaletter är helt enkelt det sjukaste som finns. Inte sniff-och-snörvelsjukt, utan varför-åh-varför-har-jag-inte-en-större-blåsa/tarm-sjukt. Så sjukt.
De flesta av oss - jag vill inte säga alla, för vissa har grym bladder-control - har någon gång sett sig tvungna att uppsöka en allmän toalett, och praktiskt taget varje gång är det samma sak. Det engelska ordet "public restroom" har nog tillkommit av en anledning. För snacka om public. Jag vet inte hur det är med er andra, men jag är inte direkt den som underhålls av att höra andra människor krysta, stånka, plumsa, skvala och fisa. Det hamnar inte riktigt på min topp sjumiljoner-lista över saker jag gillar.
Allmänna toaletter brukar oftast bestå av små bås, med inget annat än en liten masonitskiva mellan. Men nejnej, tro inte att det är från golv till tak. Åh nej, jag kan sitta på holken och få en gratis titt på båsgrannens finskor, tennissockar, byxor, håriga ben...och de randiga kalsongerna. Allt till den minimalt ljuddämpade sonetten Gnnuuuumpfffplumssqueeeeekpruttgorbelgorbelgorbelvisselvisselprutt.
Underbart med en tre decimeter glipa mellan golv och vägg, så att man kan dela med sig av kärleken. För den kommer väl inifrån, right? Samma sak gäller i överkant. Väggarna går till cirkus 180 cm höjd, sen kan man se heeeeela vägen från ena sidan dass till andra. Intressant vy, när man är nära två meter lång.
Men okej, tarmen är kanske lite lättare att hålla i schack, jämfört med blåsan. När man måste gå, då måste man gå. Och då är det ju väldigt praktiskt med den så kallade pissoaren. En underbar uppfinning. I många fall sitter det individuella pissoarer på väggen, för lite privacy. Ja, om vi bortser från att det 30 cm ifrån dig står en till. På var sida. I en lång rad om tio.
Det är om man har tur.
Har du däremot otur, så är det bara en lång ränna som hänger från ena änden av väggen till andra. Det vill säga - ett stort jäkla tråg i rostfritt stål, som får dig att känna dig som att du pissar på din diskbänk. Tillsammans med femton andra personer. Men. Du får förmånen att analysera andra människors urin. "Oj, kille nummer tre från vänster behöver nog dricka lite mer vatten...och han jämte mig måste sluta äta morötter...nämen, där kommer någons portionsprilla simmande!"
Då har du otur.
Helt körd är du vid såna pissoarer där rännan är på golvnivå, istället för penisnivå. Det ger dig förvisso lite av den frihetskänslan du får när du är ute i naturen och ställer dig bakom en buske och pinkar av dig som aldrig förr. Nackdelen med en dylik pissoar, är att du inte står helt ensam bakom busken och lyssnar på fågelkvitter som ackompanjemang till ditt skvalande. Du står åter igen bland femton andra personer, som har fått samma briljanta idé, och pinkar ner på golvnivå.
Säg såhär - använd inte denna lösning om du har dina finskor på dig. Eller flip-flops.
Tillbaka till båset. Det minst onda av de två. Varför har de det tunnaste pappret någonsin på såna toaletter? Bara man tar tag i det, så faller det i bitar. Försök du att sitta där och wipea your ass, när du varje gång får ett enda jävla ark i handen. Knöla ihop, och en trepoängare ner i papperskorgen.
Eller grannbåset.
Näe, mina vänner. Speciellt ni kvinnliga läsare. Det är fanimej ingen picknick att gå på en allmän toalett när man är karl. Man ska armbågas längs med rännan, medan man undviker att få sin pick undersökt av andra, man studsar som Fred Astaire för att undvika att få fötterna pissade på, och samtidigt ska hålla andan för att inte andas in alla aromer som frodas i rummet.
Så - gå på toa innan ni går hemifrån, för allt vad livet är värt.
Den smutsiga generationen.
Ta vilken reklampaus under "prime-time" som helst. Sätt dig ner och titta noga på reklamfilmerna som går. Sen tar du en funderare på vilken jävla misär vi måste ha levt i för tjugo år sen.
Vad fan pratar han om?
Jo. Jag pratar om Gilette. Pepsodent. Via. Yes. Sensodyne. Vim. Axe. Osv osv osv osv. Alla dessa rengöringshjälpmedel för både kropp och hem, som hela tiden förbättras med något nytt som gör att produktens mål blir renare än förr. Microgranulater i tvålen, nya vinklar på borstarna och gängade skaft i tandborsten, en liten röd kula i mitten på diskmedlet, kammar och hårriktare på rakbladen, hydrooxid i tvättmedlet, aktivt medel i tandkrämen. Allt som gör oss renare än någonsin förr.
Renare än någonsin förr?
Det är vad reklamfilmerna säger. De visar till och med jämförelser med andra produkter, som avslöjar hur dåligt dessa rengör jämfört med detta medel som nu förmedlas. Och ja, vi kan inte göra annat än att konstatera att vi måste ha varit förbannat smutsiga, dåligt rakade, haft snuskiga kläder och luktat apa för tjugo år sen. I shit you not. Reklamfilmerna säger det - medlet i fråga är vad som gäller, allt annat lämnar dig i skiten.
Hur många gånger om året har inte Pepsodent kommit med en ny tandkräm som säger att all annan tandkräm suger? Att det nu är en ny tandkräm som gäller, en tandkräm som "nio av tio tandläkare rekommenderar"? Vilket osökt leder mig till en liten sidofråga - varför skulle tandläkare rekommendera tandkräm, det medel som motverkar deras inkomstkälla? Nåväl. Hur många gånger om året släpps inte nya tandborstar, med borstarna riktade åt alla jävla håll och kanter, och allehanda gängor på skaftet? Hur många gånger om året ser vi inte ett nytt maskindiskmedel med små kulor av varierande färg som tar bort "även den mest ingrodda smuts", alltid lika duktigt framställt genom en gratängform?
Kom igen, vi kommer alltid att borsta tänderna. Vi kommer alltid att tvätta oss. Vi kommer alltid att deodorera oss, ta på oss nytvättade kläder och äta mat på porslin som vi har diskat antingen för hand eller i maskin. Vi klarade oss bra för tjugo år sen, hell min mamma klarade sig bra för femtio år sen! Min mamma hade rena tänder, rena händer, rena kläder och ren disk. Hon hade till och med haft renrakad haka, ifall hon skulle behövt det.
Hemska bild.
Men det är klart, rengöringshjälpmedel (som jag vill kalla allt detta) är lite svårt att promota på något annat sätt, så att man kan sälja vidare - även fast jag nu konstaterade att det är något vi alltid kommer att konsumera. Annat är det med dagens teknik, som är byggt för att hålla i bara några år. Mammas första microvågsugn höll i hur många år som helst, trots att vi misshandlade den med allt möjligt. Jag har för mig att den till och med brann lite vid nåt tillfälle, och ändå höll den. Nu har jag en micro som är typ två år gammal, och redan är den i behov av en exorcist. Jag har hört om vänner som haft jättefina tv-apparater som hållt i nåt fåtal år, och sen har de gett upp. Datorer, skrivare, brödrostar, stavmixers och sexleksaker - allt går sönder på nolltid idag. Sen kostar det skjortan att reparera, varvid man då istället väljer att köpa nytt. För det som gick sönder var ändå "uråldrigt" nu. Skrämmande, men sant.
Men vi är rena i alla fall. Renare än någonsin förr.
Klick.
Vissa saker ska man inte förstå. Det är väl något de flesta av oss har konstaterat både en och två gånger. Saker som bara inte går att förstå, och än mindre ens få grepp om att börja förklara.
En av dessa saker är det som jag kallar för "klick". Att ha någon man klickar med. Och då menar jag inte att man kommer bra överens och följer klichéens lag och säger att man klickar. Nu menar jag att ha någon som man verkligen k l i c k a r med.
Vi pratar en person som man inte behöver yppa ett ord till, men som ändå vet precis hur man mår. En person som inte behöver se dig, och ändå kan tolka dig som en öppen bok. En person som känns som en direkt förlängning av dig själv.
Jag tänker på en person som avslutar en mening du börjat på, och säger de exakta orden man tänkt säga. Jag tänker på en person som säger exakt samma sak som du, samtidigt som du säger det. Utan att ni vet att den andra ska säga det. Den personen som du lyfter telefonen för att skicka ett meddelande till, och i samma sekund kommer ett meddelande till dig istället.
Det finns säkert en vettig förklaring, som har med kristaller i hjärnan och radiovågor att göra. Eller fan vet. Jag vill hellre kalla det magi. Något speciellt. För det är så det känns - speciellt. Att ha en sådan person i sitt liv. Speciellt.
Det klickar bara.
