Här är där man är, och där är där man inte är.
Du är där,
jag är här.
Du är inte här,
där jag är.
Du är alltså där,
där man inte är.
Medan jag är här,
där man är.
Whatsername.
Elva minuter.
Merci.
Nu ska vi bara ta oss till Stenungsund eller Kungälv.
Det är gött att ha kontakter. Tack, Peter!
The end - för den här gången
"Pip!", tjöt stämpelklockan på jobbet, och en pirrande skön känsla spreds i min kropp. Jag stämplade ut för att gå på semester, efter en rätt så lång vår och försommar. Ni som jobbar vet vilken känsla jag pratar om. Ni som inte jobbar...det kommer.
Det var fyra veckor sen.
Nu sitter jag här, kvällen innan det är dags att kliva på tåget igen och köra. Snurra igång ekorrhjulet på nytt. Rutiner och organisation på vardagen. Slut på långa nätter vid havet, slut på att ligga och mysa i sängen fram tills magen - och blåsan - säger ifrån.
Så vad har egentligen hänt på semestern? Vart tog de här fyra veckorna vägen? Det känns som att de har runnit mig ur fingrarna och försvunnit, men tänker jag efter så har mycket hänt. Mycket.
Flytten, först och främst. Jag flyttade förvisso veckan innan semestern, men allt blev klart under ledigheten. Det tog tid, och det kostade massor med pengar, men det blev bra. Och bättre ska det bli. Har fortfarande ett par saker att köpa in, välja foton som ska sättas upp, och greja med andra små detaljer. Men det får ta sin tid. Det kommer att bli grymt.
Sen har mycket hänt med människor omkring mig. Vänner har kommit, vänner har gått. Nya vänskaper har bildats, och andra har lyckats med att förstöra en god relation. Egoism och svineri är inget jag värderar högt.
Men framför allt har en gammal god bekantskap vaknat till liv igen. Som en ökenblomma som legat i träda i flera år, vaknar den plötsligt till liv och blommar som aldrig förr.
Fast det är klart - en blomma som klarar nio år i en riktigt karg miljö, måste vara en jävla bra blomma.
Det blev ingen Mallorcaresa den här sommaren. Förvisso var det planerat sen länge - i år skulle sommaren spenderas på hemmaplan, nu när jag ändå inte har någon direkt anledning att åka ner till Mallis. Dessutom är det alltid äckelvarmt där såhär års, så tanken var att den svenska sommaren skulle få räcka.
Dumt val.
Soldagarna har varit lätträknade. Seriöst. Det har mestadels varit grått, regnigt, blåsigt eller bara allmänt skitväder. Hurra. Någon enstaka dag med sol här och där, spridda som smulor efter en nysning.
Så det blir Mallorca ändå i år. Den 23/9 blir det gott sällskap i en cab, för några sköna dagar på den magiska ön.
När jag tänker tillbaka på den här semestern, så har det ändå varit rätt så gott. Det har blivit mycket gjort ändå. Morsan var här några dagar, grabbarna njöt av två dagar på High Chaparrall, stranden har besökts när det gick, grillmat har förtärts, umgänge med gott sällskap, mysiga utflykter, sena nätter på klippan vid havet.
Det har varit gott. Och det ska bli skönt att sparka igång ekorrhjulet igen.
Tills nästa år, kära semester. Tack för denna omgång.
Si senjår.
