Så onda är vi.
Brorsan och jag jävlades lite med morsan för en stund sen. Allt fullt med kärlek, förstås.
Jag antar att det inte kommer att bli många julklappar i år. Men det var det värt.
Like I do now.
Hur man räddar en asshole-day.
Dagen började mörkt. Riktigt mörkt. Det var verkligen det ena efter det andra på jobbet, som gjorde att jag snudd på kokade. En riktig asshole-day, helt enkelt.
Men ack, så lätt man råder bot på det.
En glassfika med gott sällskap, och plötsligt är alla problem som bortblåsta. Då vet man vad man gör.
F**k you
Sprider lite glädje här.
Vart tog den vägen?
Skivan? Var är den? Måste ju hitta den, kom jag just på...störtskön musik!
Meteorologer
Jag har för mig att jag har skrivit om det tidigare, men det är alltid värt att ta upp det igen.
Meteorolog måste vara det jobb man ska eftersträva, om man vill vara säker på att inte få kicken hur många fuckups man än gör. I shit you not, folkens. Hur ofta har en meteorolog egentligen rätt? Kan tänka mig att de människorna inte är ansvariga för redaktionens V75-spel. En blinddövstumparalyserad tupp kan förutspå vädret bättre!
Det är så roligt att se väderprognosen under veckan, och göra planer till helgen därefter...bara för att se hur det grusas av att vädret leker tvärtomleken. Sol och värme - gött, då planerar vi en heldag ute med fiske, grillning, vandring eller vad som. BOM! Iskallt, blåsigt och smådugg. Känns det igen? Eller så vänder vi på fiskpinnen - prognosen säger storm, kallt och varning för höga flöden med regn. Bra, då är det läge att ta tag i dendär storstädningen, packa inför flytten, eller what not. Helgen kommer, 25 grader och stekande sol. Och där blir det en dödens kamp mellan disciplin och känsla.
Personligen börjar jag ledsna på meteorologer och väderprognosen.
Hårt.
...men inte längre.
Alla stöter vi då och då på folk som tror att de kan bete sig precis hur som helst, utan att man ska säga ifrån. Det går förstås inte att komma ifrån, assholes är jordens krydda.
Jag, som jobbar mycket med människor på daglig basis, träffar på en god beskärd del av dessa människor. Och mitt jobb kräver att jag ska vara trevlig och professionell mot dessa ändå. Bättre att knyta näven i fickan och svära av sig med kollegorna senare istället, än att riskera att få skit för något man säger eller gör.
Men även jag har en gräns. Både på jobbet och privat. Jag kan ta SÅ mycket abuse, innan jag säger stopp. Det kanske inte är så att jag börjar vifta och slåss, men jag ser till att vederbörande förstår att denne inte bara har gått över gränsen, utan även pissat på den. För när jag får nog, då har man gjort just det.
Och då är det roliga slut.
Personligen anser jag att det är min mänskliga rättighet att göra så, även när det gäller jobbet. Jag, och ingen annan för den delen, ska ta vad skit som helst och sedan förväntas vända upp häcken och be om mer. Så är det bara.
Hit, men inte längre.
Somebody that I used to know.
Kloka ord.
It's better to break your own heart by leaving, rather than having that person break your heart every day you're with them.
Dammvippa.
Ja, det är vad som behövs här i bloggen. Här är för sjutton mer damm än i mina träningsskor. Jag är väl medveten om att jag inte har skrivit här på en evighet, men jag har verkligen inte hittat något vettigt att skriva om.
Ska jag skriva om den som vanligt usla servicen på McDonalds? När man alltid måste dubbelchecka i påsen innan man lämnar McDriven? Ska det vara så jäkla svårt att stoppa rätt saker i påsen? Well, uppenbarligen är det så. Jag antar väl att det är reservdelar till en av NASA's satelliter man beställer på McDonald's. Inte bara en hamburgare med extra bacon och ingen gurka. Vi pratar kvantfysik här, va...
Näe, det är lite svårt att skriva ett enda långt inlägg om snabbmatskedjor och deras stressnivå. Så vad ska man skriva om då? Ska vi ta stora världsliga ting, som den "globala uppvärmningen"? Det stora skämtet. Varje gång jag hör någon gå igång om all miljöförstörelse och global uppvärmning, får jag lust att ge dem en high five.
I ansiktet.
Med en stol.
Seriöst, jag tittar ut genom fönstret som i skrivande stund bjuder på regn och några få plusgrader. Sen konstaterar jag att det snart är mitten på maj månad. Och så hör man då alla foliehattar prata om global uppvärmning. Well...där tappar jag lusten. Så nej, jag tänker inte ens bråka om det.
Ni ser, mina kära läsare...det är inte lätt att driva en blogg. Jaaa, jag vet att det finns många "populära" bloggar där ute, men av någon anledning - kalla det självrespekt - vill jag inte skriva om dagens outfit, hur det regnar ute följt av ett FML, det senaste kändisskvallret, eller annan hej-kom-och-se-på-mig-dynga.
Därför får ni ha överseende med att inläggen kommer rätt så glest. Men när de väl kommer, då...ja, ni vet hur det funkar när man inte har levererat på ett tag. Då kommer det.
Så tills nästa vettiga inlägg, hittar ni mig här...
