words of a nut-case

Nu var det länge sen jag flippade ur i ett av mina inlägg, så nu måste jag bara. Beware, ni som är ute efter seriös läsning. Eller det beror samtidigt på, för det här är trots allt ett rätt så seriöst inlägg. Inte seriöst så tillvida att jag tar upp social misär, svält eller krig. Inte heller politik eller annan såndär dynga som de flesta av oss somnar av. Idag är tanken att jag ska prata om ett relativt intressant ämne, för den som är intresserad.

Det är nämligen så att vi dagligen bombarderas av mer eller mindre sublima miljömedvetenhetsbudskap, med exempel som elbilar, Pantamera, Earth hour (ni vet, dörren till en zombieapokalyps) och Gud vet vad mer. Allt för att vi ska värna om miljön och motverka den globala uppvärmningen.

Fotnot: när jag gick upp idag, var det tretton grader "varmt" ute. Idag, den artonde juni. Midsommarveckan. Tretton grader. Ungefär lika varmt som det var på julafton förra året. Fuck you, global uppvärmning.

Men nu får jag sluta flumma och komma till skott, pudelns kärna, det som inlägget verkligen skulle handla om.

Kvitton.

Det är väldigt sällan man får alternativet att avstå från ett kvitto när man köper något. Visst, ett kvitto är bra att ha om man har köpt något stort och dyrt och som kan gå sönder. Då är det självklart bra att kunna visa upp kvittot. På samma sätt är det bra om man är revisor. And so forth. Men för medelsvensson, som går på COOP och handlar mjölk, smör, bröd, fiskpinnar, deodorant, ett kilo äpplen och en micropizza? Kom igen? Vem ska gå och reklamera ett paket tamponger, viftande med ett kvitto? Vem ska gå tillbaka till ICA och säga att Gorbypirogen smakade skit? Nä.

Får man välja om man vill ha ett kvitto utskrivet vid såna inköp? No. Kvittot kommer som ett brev på posten, oavsett om du har köpt vardagsprodukter som du skiter ut ett par dagar senare, eller om du har köpt en sprillans ny sjuttiotumsteve att hänga på väggen. Sen kan du själv välja om du vill slänga kvittot eller om du vill behålla det. Du kan även redan i kassan säga att du inte behöver ha kvittot. Men det är redan utskrivet, och i nio fall av tio på väg till en papperskorg nära dig. Miljövänligt? Tillåt mig småle.

Men det stannar inte där. Har ni någonsin kollat på kvittot över huvud taget? Har ni någonsin reflekterat över proportionen mellan kvittots längd och antalet köpta produkter? Visst, om man har månadshandlat och kommer att fylla hela bilen OCH grannens bil med varor, då är det normalt att kvittot är tre meter långt. Men för en enda produkt? Jag skojar inte - ibland har jag stannat förbi affären och bara köpt en mjölk, till exempel, och får med mig ett kvitto på fyra decimeter. Fyra decimeter. Fyrtio centimeter. 40 cm. Där finns all möjlig information om var jag har handlat, vilken kassa, vilken kassörska som har suttit i kassan, vilka öppettider affären har, vilka telefonnumer, och sju miljoner andra saker som jag aldrig kommer att behöva bry mig om. För en och en halv liter mjölk. På fyra decimeter papper. Som jag ändå kommer att kasta.

Hur många mil kvitton slängs inte om året? Och hur många träd motsvarar inte det? Här går vi och prackas på att vi ska vara så miljömedvetna hela tiden, men vi får inte välja att avstå ett 40 cm långt kvitto för en mjölk.

Vackert.