Fy skäms!
Häromdagen gjorde jag en plocka-sönder-och-gör-ihjäl-analys av låten "I wish I was a punk-rocker", med slutsatsen att personen bakom låten borde skämmas.
Right. Nu är det dags igen.
Då större delen av mina arbetsdagar spenderas i en bil, brukar radion alltid stå på - förutsatt att vi inte kör egen musik. Och alla känner vi igen radiofenomenet med en spellista på radio som ryms på en servett. Samma låt kan höras ett tiotal gånger om dagen.
En sådan låt som går på ständig repeat, är popsnöret Robyns låt "Call your girlfriend". Och det är en låt som gör mig arg. Riktigt arg.
Ni som har hört låten, vet att den går ut på att huvudpersonen (Robyn) vill att en kille ska göra slut med sin flickvän för att vara med henne istället.
I låten hör vi även om hur den här killen får en massa tips (direktiv) om hur han ska gå tillväga, vad han ska säga, och vad han inte ska säga. Upprepat. Gör såhär, säg såhär, säg inte såhär, prata inte om vad vi gör, osv, osv, osv. Om och om och om igen.
And that makes me angry.
Jag undrar jag om låtskrivaren/Robyn själv har stått i andra änden av rollistan i låten. Varit i flickvännens sits. Fått sin pojkvän stulen av en annan tjej, som koreograferat hela uppbrottet.
Personligen skulle jag letat upp den personen och spöat denne sönder och samman. Hade någon tryckt på en respektive till mig att lämna mig, så hade den personen fått springa till benen trillat av.
Samma sak gäller faktiskt på andra hållet - skulle någon försöka driva på mig att lämna min respektive, med klara direktiv om hur det ska göras och vad som ska sägas, då hade jag jagat bort personen med högaffel.
Det är inte snyggt att ha on-the-side-shenanigans, men det händer. Av olika anledningar, med då högre eller lägre (oftast lägre) försvarbar anledning. Men det är INTE okej att vara den utomstående parten och diktera hur/att ett uppbrott mellan två personer ska gå tillväga.
Aldrig.
Så skämmes, tamejfan, Robyn. Få se vad du säger när du finner dig i den andra stolen. Jag vill inte höra nån gnällig, snyftlåt om det då.
