words of a nut-case

Ett långt, förbannat långt samtal med en god vän.

Respekt, det verkar vara ett ord som många människor helt och hållet har tappat greppet om. Egoism, däremot, det är ett ord som desto fler lever efter. Och det är ett ord som kan ta många olika former. En egoist kan vara den som tar sista tårtbiten utan att fråga om någon annan vill ha. En egoist kan vara den som tränger sig in framför dig i bilkön, även om kön knappt rör sig. En egoist kan vara den som hoggar fjärrkontrollen och sätter på den kanal som behagar utan att bry sig om vad andra vill/vill inte se.

Den typen av egoister är en irriterande typ, men det stannar där. Irriterande arslen som får en själv att inse vilken jävla helyllemänniska man är.

Men så har vi den andra typen. Den emotionella egoisten. Typen som gör saker för egen vinnings skull, och struntar helt och hållet i andras tycken, tankar och känslor. Typen som tolkar allt som sägs och görs för att vrida det till sin fördel. Typen som inte lyssnar till ett snällt "Nej", ett vänligt "Jag vill inte", eller ett enkelt "Det räcker". Typen som när man sätter ner foten, plötsligt tar rollen som offer och försöker lägga skulden på den andre i ett försök att få personen att vika sig ändå.

Där har vi en typ av egoister som är lite svårare att rycka på axlarna åt, för den här personen skiter helt och hållet i vad du känner. Så länge denne själv drar vinning. Den typen av egoister gör mig rent ut sagt förbannad. Just idag har jag en person i åtanke, och om jag någonsin ser honom, så blir det en propp. 

Det belönas med en placering på min shit-list.

Utan att passera "Gå".