words of a nut-case

Onekligen.

Jag är, och har alltid varit en rockmänniska. Det finns ingen musik som får igång mig mer än bra rock. På det glada nittiotalet, då jag bodde i Stockholm, lyssnade jag alltid på Bandit på jobbet. Helt outstanding. Det blev lite jobbigt när jag flyttade därifrån till västkusten, där det inte fanns en enda radiokanal för endast rock. Fram till för något år sen, då Bandit började sända även här.

Kärlek.

Sedan dess har Bandit varit en stående punkt när radion har varit igång. Hemma, i bilen, i firmabilarna, till och med i mobilen. Hell no att jag lyssnar på fjollpop som Lady Gaga-generationen är förstörda med.

Men.

Glädjen kunde ha varit lite mer långvarig. Jag börjar ärligt talat ledsna på Bandit nu. Varför? Det är ju rock? Rock kan aldrig gå fel? Näe, det kan man ju tycka...men de lyckas förstöra det ändå - genom att köra musiken på repeat, låtar som...

Hero of war, med Rise Against.
Cheek to cheek, med Sahara Hotnights.
Uprising, med Muse.
If today was your last day, med Nickelback (vars låtar ALLTID låter som en kopia av den föregående).
Burn it to the ground, med ovan nämnd pajaskör.
New love in town, med Europe.
Don't cry, med Guns n' Roses.
Land of confusion, med Disturbed.
Du hast, med Rammstein.
Generation wild, med Crashdiet.


...och ett gäng till, som man kan få äran att höra upp till sju gånger om dagen, om man har tur.

Det är bra låtar, om man får höra dem modererat...men som det är idag, ligger dessa på min hat-lista. Jag blir illamående så fort jag hör dem, och det blir då ett antal gånger om dagen med denna låtlista. Det börjar bli tråkigt att byta kanal stup i kvarten, bara för att en av de gamla vanliga låtarna dyker upp.

Rock är trots allt en genre med många möjligheter. Rock är lika bra oavsett om det är från Sex Pistols (ja, även om det är punk, men här räknas det som rock) från 70-talet, eller dagens rock i stil med SR-71, Airbourne eller dylikt. Det är precis lika bra. Det ger oss ett spann på förmodligen hundratusentals låtar. Men nejdå...vi ska köra en lista på femton standardlåtar, och nån gång då och då klämmer vi in en som inte är lika vanlig.

Dag efter dag blir det tråkigt, och rockern i mig gråter. Bandit säger själva att "Vi spelar vad vi vill.", men frågan är vad de egentligen kan om rock, med en låtlista som får plats på en servett.