Vart är vi på väg?
Den frågan ställer jag mig. Vart är samhället på väg? Just nu känns det väldigt mörkt.
Nej, jag bryter trenden och syftar inte på valet. Jag syftar faktiskt på något viktigare - våra barn och ungdomar. Dessa individer är idag långt ifrån den typen av barn och ungdomar som fanns för 20 år sen. Det finns ingen respekt hos dem idag. De har ingen respekt för vuxna, jämnåriga, sak eller egendom. Att kalla både vuxna och barn för fittor och arslen och kukjävlar och Gud vet vad mer hör till vardagsmaten. De kör efter sina egna regler, och den som säger emot är ett jävla pucko som inte förtjänar annat än att pekas finger åt.
Jag vet att jag låter som en gammal gubbe nu, och självklart drar jag inte alla över en kam. För jag har ju trots allt själv barn, och jag vill tycka mig se att jag har lyckats med uppfostran. Men så ser det inte ut i alla hem, och detta resulterar då i den ovan nämnda typen av barn. Och det rör sig i detta nådens år 2010 inte om enstaka barn, utan de blir allt fler och fler.
Detta är inget som har gått upp som ett ljus för mig, förstås...jag har länge sett detta på både långt och nära håll. Men idag blev det riktigt nära. Kusligt nära.
En tredjeklassare knivhotade sina skolkamrater på fritids i morse. På min sons fritids. Med min son mitt upp i det hela. Därför är jag nu väldigt trött, förbannad och snudd på uppgiven. Inte bara för att min son har tvingats vara med om en sånhär situation, som han nu mår väldigt dåligt för, utan för hela tilltaget i sig. Åter igen - vart är vi på väg? Och vart ska det sluta?
Det är dessa som kommer ta hand om oss när vi blir gamla. Tänk på det.
Kommentarer
Trackback
