words of a nut-case

Hit, men inte längre.

Jag ställer alltid upp för mina vänner, så länge jag kan. Det vet jag, och det vet de. Om jag kan, så har jag alltid ett lyssnande öra, ett gott råd, en hjälpande hand eller vad som helst. Så länge som jag kan. Och det har jag absolut inget emot, för det är så jag anser att en vän ska vara och det är samma sak jag förväntar mig från mina riktiga vänner.

Men så finns det de "vännerna" som utnyttjar detta, och bara kommer ihåg undertecknad när det behövs hjälp. Personer som bara hör av sig när de har problem som de behöver ventilera, när de har frågor om något de inte förstår, när de vill ha teknisk support, när de undrar något juridiskt, när de vill ha hjälp att bära möbler, eller en axel att gråta mot. Och när det är avklarat, så försvinner kontakten ner i detdär mörka, dammiga hörnet under soffan.

No more.

Jag har ruttnat helt och hållet på att vara amatörpsykolog, advokat, tekniker, mekaniker och flyttkarl åt folk som för övrigt knappt kommer ihåg vad jag heter. Såna personer som inte kan bemöda sig att skicka ett "Tjena tjena, läget?", utan att det ska följas av ett "Jo, du, jag skulle behöva..." eller "Vet du om..." eller "Hur lagar man..." eller "Vad ska jag trycka på när det står..." eller.......och så vidare.

Tidigt i somras ballade min telefon ur, och varenda kontakt i min telefonbok försvann. Och det var många kontakter. Jag gick ut med en allmän petition i cybervärlden där jag bad mina vänner att skicka mig sina nummer, så jag kunde återställa telefonboken till ett mer eller mindre ursprungligt skick. Jag fick väldigt många telefonnummer, från de som är riktiga vänner. Men suprise, suprise...vilka lös med sin frånvaro? Ja, tills de behövde hjälp, vill säga.

Näe, så enough is enough. Jag har så sakterliga börjat sopa bort dylika människor. En vän är en person som man har nåt så när regelbunden kontakt med, och kontakten av ömsesidig karaktär och inte bara inriktad på den ena personens behov. Alla dessa åker från och med nu puts väck. Det är inget personligt, tro inte det. Det är bara det att jag är helt och hållet urless på svinerier.

Punkt.