Allt och lite till.
Först så hände inget. Sen hände inget. Och sen kom inget. Och sen inget. Sen hände absolut ingenting.
Men sen. KA-BLAM!
En kollega slutar. En annan kollega slutar. Bara sådär - två jävligt bra grabbar lämnar bygget. Och detta inom loppet av bara några få dagar. Det är lite av en spark i tänderna. Men okej, det är så livet går antar jag. They come and the go.
Och på tal om livet - årets skräll kom igår. En kollega på jobbet ska bli pappa i februari. Och en annan på jobbet ska bli mamma i februari. Hoppsan hoppsan. Det var faktiskt lite roliga nyheter, det lyfter vi på hatten för.
Men ja, ni kan fatta att det har varit ett par väldigt omvälvande dagar här. Helt skadat, egentligen. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen - man borde följa oss med ett tv-team på jobbet. Eller ja...med dolda kameror då. Det är sjukare än Big Brother hos oss.
Tur att undertecknad åtminstone vid sina sinnes fulla igen. Tog ett par dagar innan man var tillbaka i gängorna på jobbet, men nu känns allt på plats igen. Och ja...charmen tycks jag ha kvar. Hähä.
Så nu är det bara ner med visiret, upp på hästen och onward igen!
