72 oskulder...
Idag var det Peter och undertecknad som hade en klassisk och djup stund i firmabilen. Det lät något såhär...
Alla har vi hört myten om islams 72 oskulder, som männen får ånjuta när de kommer till paradiset i efterlivet. Oftare är det förknippat med självmordsbombande terrorister, som triggas av just detta löfte för att utföra sina illdåd.
Men.
Vill man verkligen ha 72 - läs dem, sjuttiotvå - oskulder? Inte en, inte två, utan 72 oskulder? Den som har kommit på myten måste själv ha varit oskuld, för de av oss som har varit där förr vet att det fanimej inte är en promenad i parken. Hur många av er här kan med handen på hjärtat erkänna att första gången var något att sätta på en pedistal och något som man gärna vill återuppleva efter ett långt liv på jorden? Sjuttiotvå gånger, dessutom?!?
Precis - ingen.
Jag kan i alla fall tala för mig själv, när jag säger att jag inte gärna återupplever "Aj, aj!" - "Försiktigt!" - "Det gör ont!" - "Är hela inne än? AJ!" - "Vänta! Långsamt!" - "Nej, det går inte!", följt av den stela tvärdöda fisken som inte rör sig det minsta sjuttiotvå gånger. Inte en chans i helvetet att jag vill uppleva det sjuttiotvå gånger. För att inte tala om de sjuttiotvå gånger som mamma brakar in i rummet mitt i allt. Sjuttiotvå gånger.
Näedu.
Ge mig hellre sjuttiotvå trettiosjuåriga fotbollsmammor. Då pratar vi.
