words of a nut-case

Kom att tänka på det idag, efter dagens fotorunda. Jag är fotoskadad. Med det menar jag att jag inte kan gå någonstans utan att "leta efter ett foto". Dvs - jag ser vad som skulle bli ett bra och vad som inte skulle bli ett bra foto. Vart jag än går. Och dessutom grämer jag mig när jag hittar nåt som skulle bli en schysst bild, och jag inte har kameran med mig.

Men det som är värst, och det är det jag kom på idag, är när jag har med mig kameran. För då ser jag allt genom sökaren. Väl i bilen, på väg ifrån platsen, undrar jag vad fan det egentligen är jag har sett. Var jag har varit. För jag har bara kollat i kameran. Inte stannat upp och bara njutit av platsen. Inte satt mig ner och känt på gräset, solens värme och havsbrisen i ansiktet. Okej, nu får ni en bild av en hysterisk mig som jagar den perfekta bilden, och fullt så galet är det väl inte heller...men jag tar mycket kort, och jag spenderar mycket tid nergrävd i kameran. I alla möjliga galna ställningar.

Morsans gubbe lyckades knäppa ett par kort på mig i mitt esse. Tack för det...revenge shall be mine.





Ja, den som är med mig när jag har kameran om halsen får ha en gnutta tålamod. För ja, jag blir sinnessjuk när jag väl har kameran i handen. Men å andra sidan...det hade inte gjort mig till den kickassfotograf jag nu trots allt är, om jag inte vore lite sinnes. Jag hade inte fått så bra bilder som man kan hitta på min åter igen eminenta sida - http://www.fotogeek.se/

Så kanske får jag väl bjuda på min sinnessjukdom lite då.