words of a nut-case

...rullar jag så långt in under soffan som det bara går. Och där står man och tänker "Typiskt, av alla ställen, så skulle den förstås rulla längst in, längst bak bakom alla kablar, där alla dammråttor hamnar när de ska dö, och är omöjlig att nå. Jävla gummiboll."

Ja, det är mer eller mindre jag just nu. Off mood, ur gängorna, trött, kinkig och har förmodligen gått och fått både en och sjutton doser Fukitol i sömnen. Och det värsta är att jag har mindre och mindre anledning till att skylla på den här förbannade vintern. Morgnarna blir ljusare och ljusare, kvällarna likaså. Ljusmässigt börjar våren göra sig påmind. Att vi sen fortfarande har ett harmageddon med snö utanför dörren, det är en annan femma. Vi har ljus i alla fall. Och ljus är bannemig viktigt.

Så vad ska jag skylla på? Mycket på jobbet? Situationen med farsan? Människor som jag skulle vilja (men varken får eller tänker, för den delen) sparka ut tänderna på? Allt och alla som hela jävla tiden förväntar sig att jag ska vara deras jävla 24/7 amatörpsykolog? Jadu, det känns som att allt bara hamnar i en stor, bubblande gryta, och där ligger det och puttrar. Puttrar och jäser och bara väntar på att få rinna över. Men samtidigt känns det som att den här grytan rymmer ganska mycket skit. Men det betyder inte att grytan inte är trött.

Och detta suger. Jag har fått kommentarer om att jag inte är riktigt mig själv, frågor om vad som händer och what not. Och ärligt talat kan jag inte sätta fingret på vad det är, mer än den här jävla grytan som puttrar. Men jag kan inte direkt säga att jag kan göra nåt åt saken? Jag kan inte påverka jobbet - alltför mycket, jag kan inte kurera farsan, och jag skulle ligga pyrt till om jag gick fram till det fåtal personer jag anser förtjänar det och ge dem en extra spricka i röven. Näe, då är det bättre att skylla på den här förbannade vintern istället.

Jävla vinter.