Anatomy of a whore.
Alla har vi sett dem. Den där klassiska människan som man tittar på, och ordet "hora" är det första som dyker upp i huvudet. På ett eller annat sätt känner vi alla till en sån person. Eller ja, så tycks det vara i alla fall. Samtalsämnet dök nämligen upp under ett samtal med en vän, och ja...titta där.
Min personliga erfarenhet kommer från min förra arbetsplats. En tjej som jobbade där en kort period, men lämnade ett väldigt spännande spår efter sig. Ett spår som för många nu såhär i efterhand skriker det berömda ovan nämnda ordet.
Det hela började med att personen i fråga blev god vän med undertecknad, och som vilken annan god vänskap var det självklart givet att man fikade tillsammans, lunchade samtidigt, satt och pratade skit och hade kul rent allmänt. Inga konstigheter. Men tydligen ville denna personen mer, och när detta vänligt men bestämt avböjdes från mitt håll, ja...då var man knappt vatten värd.
Men.
This is where the fun begins. Det tog inte lång tid efter detta, som personen i fråga hade inlett en precis lika åååååh så kul vänskap med en annan manlig arbetskamrat. Och åter igen var det mellan dem gemensamma fikastunder, luncher, umgänge och what not. Det var lite lustigt att se det utspelas såhär utifrån sett, för nu förstod man gliringarna lite bättre.
Men. Igen.
Även här svalnade den överdrivna vänskapen ganska snart, och lika snabbt igen var det ännu en annan manlig kollega som var den nya bäste vännen. Än en gång spelades samma lustiga scenario upp, och nu var vi två som stod och tittade på och skrattade gott.
Meeeeeen. Ja, än en gång.
Tro det eller ej, mina kära läsare, så hände det igen. En fjärde stackare fick bli säsongens smak, med allt vad det innebar. Det var knappt att man kunde tro sina ögon, och nu var snacket väl utbrett bland personalen på plats. Needless to say, så slutade denna människa på arbetsplatsen kort efter det. Och det var då det började bubbla upp bland oss fyra inblandade, att hon hade gått tillväga på precis samma sätt med alla fyra. Vänskap, trevligt umgänge, en skoj kompis...som sen så småningom ville mer. Och när hon fått nobben, så har personen tappat all aktning och inte varit värd den jord han trampat på. I fyra fall.
Man kan inte låta bli att dra på smilbanden när man tänker på sånahär människor. Såna som går från person till person och söker bekräftelse, och när de har sugit ur det de vill ha så går de vidare till nästa. Men samtidigt kan man inte låta bli att tänka på hur tomma de måste känna sig inombords. Hur de går till sängs om kvällarna och känner dendär krypande, äckliga känslan...för nog fan vet de vad de gör, och de känner sig själva äckliga. Men faktum kvarstår - de utnyttjar folk. Vissa kallar såna människor för pest, andra för ohyra, eller rentav horor.
Och alla känner vi en. Minst.
Min personliga erfarenhet kommer från min förra arbetsplats. En tjej som jobbade där en kort period, men lämnade ett väldigt spännande spår efter sig. Ett spår som för många nu såhär i efterhand skriker det berömda ovan nämnda ordet.
Det hela började med att personen i fråga blev god vän med undertecknad, och som vilken annan god vänskap var det självklart givet att man fikade tillsammans, lunchade samtidigt, satt och pratade skit och hade kul rent allmänt. Inga konstigheter. Men tydligen ville denna personen mer, och när detta vänligt men bestämt avböjdes från mitt håll, ja...då var man knappt vatten värd.
Men.
This is where the fun begins. Det tog inte lång tid efter detta, som personen i fråga hade inlett en precis lika åååååh så kul vänskap med en annan manlig arbetskamrat. Och åter igen var det mellan dem gemensamma fikastunder, luncher, umgänge och what not. Det var lite lustigt att se det utspelas såhär utifrån sett, för nu förstod man gliringarna lite bättre.
Men. Igen.
Även här svalnade den överdrivna vänskapen ganska snart, och lika snabbt igen var det ännu en annan manlig kollega som var den nya bäste vännen. Än en gång spelades samma lustiga scenario upp, och nu var vi två som stod och tittade på och skrattade gott.
Meeeeeen. Ja, än en gång.
Tro det eller ej, mina kära läsare, så hände det igen. En fjärde stackare fick bli säsongens smak, med allt vad det innebar. Det var knappt att man kunde tro sina ögon, och nu var snacket väl utbrett bland personalen på plats. Needless to say, så slutade denna människa på arbetsplatsen kort efter det. Och det var då det började bubbla upp bland oss fyra inblandade, att hon hade gått tillväga på precis samma sätt med alla fyra. Vänskap, trevligt umgänge, en skoj kompis...som sen så småningom ville mer. Och när hon fått nobben, så har personen tappat all aktning och inte varit värd den jord han trampat på. I fyra fall.
Man kan inte låta bli att dra på smilbanden när man tänker på sånahär människor. Såna som går från person till person och söker bekräftelse, och när de har sugit ur det de vill ha så går de vidare till nästa. Men samtidigt kan man inte låta bli att tänka på hur tomma de måste känna sig inombords. Hur de går till sängs om kvällarna och känner dendär krypande, äckliga känslan...för nog fan vet de vad de gör, och de känner sig själva äckliga. Men faktum kvarstår - de utnyttjar folk. Vissa kallar såna människor för pest, andra för ohyra, eller rentav horor.
Och alla känner vi en. Minst.
Kommentarer
Postat av: Tobias
Tack för att du friskade upp mitt minne lite ;)
Trackback
