words of a nut-case

Den senaste tiden har det varit ganska skakigt på mitt jobb. Det ena efter det andra har strömmat in, och det har krävt ganska mycket av de få resurser vi har. Av någon obskyr anledning, har jag till en början själv tagit kommandot och styrt upp grejer, och nu på senare tid har ansvaret lagts över på mig från högre ort...vilket jag får erkänna är ganska ballt. Då verkar det ju som att jag gör saker bra.

Och så är det faktiskt.

Jag har alltid krävt en viss ordning oavsett vad, men speciellt när det verkligen gäller. Och när det gäller jobbet, så finns det inget utrymme för "ooopsies", därför vill jag se till att allt görs som det ska. När jag märker att ingen tar ansvaret, då kliver jag fram och styr upp skiten. Precis som jag har har gjort det senaste, och nu då dessutom fått ålagt mig när jag finns tillgänlig.

Det är här jag då blir attackförbannad, när någon medvetet obstruerar. Ja, jag använder ett så pass hårt ord som "obstruktion", för det är vad den här personen gör. Går rätt emot allt som sägs, och när jag pekar med hela handen blir det dessutom protester, sura miner och skitsnack. DET, mina vänner, det gör mig riktigt förbannad. Jag må fortfarande vara på golvnivå, men om jag har blivit ålagd ansvaret att styra upp saker när det behövs, då ska det fanimej lyssnas på mig. Självklart är jag öppen för dialog, det är det absolut viktigaste i att styra upp saker, men ibland måste man peka med hela handen och då kan det inte gnällas.

Sist hade vi ett ganska skarpt läge, och väldigt kort med resurser. Så jag bad de få resurserna vi hade om att jobba över tills vi fått ordning på situationen, erbjöd till och med kompensationspizza på det. Inga problem från något håll...sånär som från den där personen. Direkt blev det gnäll och skitsnack på olika håll från den här personen, det blev sura miner och helt onödigt tjafs.

Till detta bör tilläggas, att personen i fråga redan är den slappaste personen som finns att hitta. Vi pratar om en person som systematiskt duckar jobb, som har gjort det till en vana att komma sent och gå tidigt, och som nu då alltså klagar när det ställs lite "krav" på en.

Det är svårt att ha respekt för en sån person, och ännu värre - det är ännu svårare att känna tillit, något som ibland är ett absolut måste.

Dock tar det inte bort att jag då och då kommer peka med hela handen och använda dendär rösten som säger "Nu lyssnar du på mig, eller så kan du ta och gå hem.", hur mycket jag än vill försöka undvika det. Men vill man ställa sig upp mot mig, så får man vara beredd på dans. För nu har jag befogenheter. Befogenheter och ansvar. Ansvar mot våra kunder, alla tusentals män, kvinnor och barn där ute.

Och de går före alla interna egon på mitt jobb.