words of a nut-case

När jag gick på semester för snart fem veckor sen, gick tydligen även min inspiration till att blogga på semester. Och vet ni vad? Det kändes helt okej.

Men nu, när semestern börjar lida mot sitt slut, kände jag att det kanske var läge att ge ett litet livstecken ifrån sig. Och det är fanimej med nöd och näppe jag visar livstecken. Det kommer kännas som mer vila att gå till jobbet nästa vecka, än den tiden jag har varit ledig nu. Nånstans trodde mitt naiva jag att semester gick ut på att vila, slappa och ladda batterierna...but oh, did I fool myself. Från dag ett på semestern har det varit utflykter, resor, umänge och vardagssysslor. Två veckor på Mallorca, fyra dagar i Vimmerby, dagliga utflykter till olika ställen, krabbfiske, grillmiddagar, filmkvällar, ofrivillig kräftskiva och Gud vet vad mer. Sen ska vi inte tala om alla dessa nätter, som ALDRIG blivit tidigare än nånstans runt tvåsnåret.

Tacka fan för att jag är trött, och kommer vara ett vrak nästa vecka. Men det bjuder jag på. För även om det har varit väldigt mycket, så har det varit en kanonskön semester. Det grämer mig något att det är ett år kvar till nästa, speciellt då jag vet att det inte kommer bli mycket ledighet tills dess. Om man bortser från den lilla långhelgen i oktober då jag åker ner till Barcelona.

Imorgon är det sista fredagen på ledigheten, och den ska spenderas på ett väldigt bra sätt - bio och middag på Texas Longhorn.

En perfekt avslutning på ledigheten.



Vad det gäller bloggen...ja, vi får se. Kan inte säga att inspirationen sprutar.