Nice guys finish last.
Idag blev det bevisat.
Jag vet inte hur många gånger jag har hört det sägas, men ändå låtit det rinna av mig - "Akta dig för vad du säger och gör, för det slutar alltid med att det biter dig i ändan." Varför ska det göra det, har jag tänkt? Jag vill ju inget annat än väl, för alla parter. Jag vill bara lösa problemen, och se till att det inte ligger en massa skit och gror. Vari ligger felet med det?
Well, uppenbarligen är det fel.
Idag har jag fått agera "folkets" sköld, och bli duktigt pepprad på jobbet. Allt för att jag har uppfattat en situation som folk inte är nöjda med, och velat framföra farhågorna med detta missnöje inför de högre instanserna. Plötsligt var det jag som var skurken. Plötsligt var det jag som var en rättshaverist. Plötsligt var det jag som var en uppviglare. Utan att få göra min talan hörd. En talan där jag helt vänligt ville lyfta upp riskerna med folks reaktioner inför ett beslut som fattats utan att folket har fått en chans till att ge feedback.
I säkerligen en och en halv timme har jag fått utstå duktig peppring med insinuationer om både det ena och det andra. Och allt för att det helt enkelt efterlyses en rak kommunikation mellan folket på fältet och högsta ledningen i huset, istället för det korridorsnack som går just nu.
Näe, det är fan inte värt det. Det är bara att fall in line och take it up the tailpipe.
Det är det ena efter det andra just nu...
Jag vet inte hur många gånger jag har hört det sägas, men ändå låtit det rinna av mig - "Akta dig för vad du säger och gör, för det slutar alltid med att det biter dig i ändan." Varför ska det göra det, har jag tänkt? Jag vill ju inget annat än väl, för alla parter. Jag vill bara lösa problemen, och se till att det inte ligger en massa skit och gror. Vari ligger felet med det?
Well, uppenbarligen är det fel.
Idag har jag fått agera "folkets" sköld, och bli duktigt pepprad på jobbet. Allt för att jag har uppfattat en situation som folk inte är nöjda med, och velat framföra farhågorna med detta missnöje inför de högre instanserna. Plötsligt var det jag som var skurken. Plötsligt var det jag som var en rättshaverist. Plötsligt var det jag som var en uppviglare. Utan att få göra min talan hörd. En talan där jag helt vänligt ville lyfta upp riskerna med folks reaktioner inför ett beslut som fattats utan att folket har fått en chans till att ge feedback.
I säkerligen en och en halv timme har jag fått utstå duktig peppring med insinuationer om både det ena och det andra. Och allt för att det helt enkelt efterlyses en rak kommunikation mellan folket på fältet och högsta ledningen i huset, istället för det korridorsnack som går just nu.
Näe, det är fan inte värt det. Det är bara att fall in line och take it up the tailpipe.
Det är det ena efter det andra just nu...
Kommentarer
Trackback
