Skrämmande humor.

Häromdan var jag ute och mellandagsshoppade, och jag fick med mig mer än jag hade betalat för. Dock inget i plastpåse.

Jag var i tre av varandra oberoende affärer, vars namn jag inte tänker nämna (de rimmar iaf på Liba, ElGikanten och MediaParkt), och blev helt förbluffad över hur säkerheten funkar hos dem. Ett av ställena hade en vakt som såg ut att undra hur sjutton han hade hamnat där, och jag slår vad om att man skulle kunna stjäla hans byxor utan att han ens märkte av det. Det andra stället har - som vanligt - ett gäng vakter som man genast ser är sånadär klassiska PHS-rejects. Dvs - tuffingar som egentligen bara vill ha lagen på sin sida för att sätta sig på folk. Lite läskigt.

Men bäst av allt var att larmbågarna tjöt till på två av ställena, varav två gånger på ena stället. Mellandagsrea, mer folk än på Ullared, av alla de sorterna...som bäddat för dumheter. Så vad förväntar man sig när bågarna tjuter? Jo, att säkerhetsansvariga direkt ska vara på plats för att reda ut vad som hänt. Men vad hände? På ena stället tog det typ tio sekunder innan vakten ens reagerade, och då lyfte han bara lite på huvudet för att från femton meters håll kanske få en glimt av vad det var som lät. Och på andra stället vankade vakten lite långsamt och lojt bort till kassan.

Nu menar jag förstås inte att man ska kalla in NI eller dylikt så fort larmet går, men lite mer engagemang skulle jag som arbetsgivare och butikschef kräva. I ett sånthär virrvarr av människor är det inte alls svårt att ta en tvättmaskin under armen och bara lalla ut genom kassakön och larmbågarna, för att sen försvinna i myllret av människor.

Näe, jag kan inte direkt säga att det jag såg denna dagen ökade på mitt redan låga förtroende för butiksväktare.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0