words of a nut-case

OBS! Innan jag börjar, vill jag bara understryka att följande inlägg inte på något sätt nödvändigtvis behöver reflektera mina egna tankar, handlingar och värderingar i ämnet. Så med denna formaliteten till handlinarna, let's get to business.

Jag fick i uppgift av en vän att skriva lite om erotik. Men erotik per sé är inte nåt direkt lätt ämne att skriva om...jag menar, hur skulle det låta? "Att se en rakad pung i närbild..." osv osv osv? Näe. Det känns inte heller riktigt att skriva om hånglande nakna blondiner, våta t-shirts och snuskiga ord.

Därför bestämde jag mig om att göra om uppgiften, och skriva om sex i allmänhet.

Häromdan pratade jag med en kollega om just detta fenomen "sex", och vad det i allmänhet innebär. Idag handlar sex om en intim stund mellan två personer som är kära och ingår i någon form av relation, och tanken på att ha sex med någon annan är ickeexisterande. Framför allt är detta viktigt bland kvinnor, som knappt ens kan tänka tanken om någon annan. Och vi karlar får knappt titta efter en annan kvinna, utan att på något sätt få fan för det. Men är det verkligen så fel? Vad ÄR sex egentligen? Egentligen.

I mänsklighetens början, var kvinnan noga med att välja rätt partner, för att försäkra sig om att föda ett barn med så pass bra gener som möjligt. Kvinnan var ute efter att ha umgänge med den starkaste krigaren i klanen, medan mannen istället var ute efter att massproducera.

Detta tänk tror jag fortfarande ligger djupt, djupt rotat i vårt DNA, och visar sig just när vi karlar kan sukta efter dendär fina rumpan som går förbi på stan, medan våra respektiven kastar onda blickar efter oss och dagen slutar med att man får sova på soffan. Även om det kanske inte längre handlar om bästa DNA mot att massproducera sig, så handlar det istället om intimitet och känslor.

Men ska man verkligen blanda sex och känslor? Att älska någon är inga konstigheter. Alla älskar - eller har älskat - någon. Men ska sex förknippas med känslor? Sex är trevligt, något som skänker mycket glädje och lyckokänslor. Onekligen. Men det gör även god mat. Fallskämshoppning. Berg-och-dalbanor. Biobesök. Sömn. Ett långt bad. Chokladbollar. Och inte är man väl en hemsk människa för att man går på Liseberg med ett gäng vänner, trots att man är i ett förhållande? Eller hoppar fallskärm med en kompis? Eller bjuder grannen på god mat? Sex skänker njutning, precis som vilken annan aktivitet som frigör en blandning av endorfiner och adrenalin. Så tekniskt sett - varför ska man inte få ha sex med vem som helst, utan att vara ett svin? Ingår man i ett förhållande, och känslorna för denna är äkta och kvarstår oavsett vad, varför är det då okej att gå på bio med en kompis, men inte ha sex med denna?

Det genetiska arvet. Det ligger som tidigare nämnt djupt rotat i oss, och det har satt normen som etsat sig fast i oss. Det är inte okej att ha sexuellt umgänge med någon annan, om man redan ingår i en relation. Även om detta sexuella umgänge inte är något annat än ren rekreation, utan några som helst känslor inblandade. Och jag vet att de flesta av er läsare, om inte alla, instämmer med detta.

Men ställ er då frågan - vad ska man klassa onani som? Det är ju också sexuell njutning, som man ger sig själv. Det är något man kan göra, och säkerligen gör, även om man ingår i ett förhållande. Borde inte det, enligt ovan nämnd norm, också klassas som en felaktighet? En sexuell stund, laddad med njutning, utan att ens partner är med. Ändå gör de flesta det, och likt förbannat älskar man fortfarande sin respektive. Och det är inte fel.

Varför är det då fel att ge sig själv samma njutning, fast med hjälp av någon annan? Utan några som helst känslor inblandade?

Normen.

Någon som har sagt att det bara är så.

Utan anledning.

Och vi följer det.

Här har vi något att lära oss från djurvärlden.