words of a nut-case

Det märks att man börjar bli till åren, när en tuff helg sitter kvar i en hel vecka. Efter att ha jobbat 42,5 timmar av typ 56, så är man inte alls ball. Förr om dagarna kunde man dygna utan några som helst problem, kunde sitta och fika till fem på morgonen och sen gå och jobba direkt efter. Men nu...njae, det är tungt. Nu var det förvisso ett helt annat läge, man var på helspänn hela tiden och det var så långt ifrån en fika som man kunde komma. Så det satte väl också sina spår i knoppen.

Jag blev, som bekant, hemskickad av chefen i måndags...då tyckte han att jag hade jobbat tillräckligt, och läget var då dessutom över och under kontroll, så jag "behövdes" inte på plats. Så det var bara raka spåret hem till sängen. Eller ja...först till verkstan för att lämna in bilen, promenera typ en mil (så kändes det iaf) för att hämta en lånebil, få i sig lite lunch och slutligen hem till sängen och ligga i lite styvt en timme innan storeman kom hem för att åka till simhallen, som jag i ett svagt ögonblick hade lovat.

Kan säga att jag älskar simhallens stooora flytring.

På tisdagen var det dags att fälla ner visiret och köra igen. På nåt sätt kan jag ändå inte hålla mig ifrån jobbet, liksom...så det var bara att återvända to the scene of the crime, och jobba på. Men jag var fortfarande inte tuff, det kan jag erkänna. Inombords då. På utsidan är jag mitt gamla vanliga kickassgrymma jag, men på insidan låg jag i fosterställning och sög på tummen. Det kändes verkligen som att man gick i ett töcken, en dagen-efter-känsla spred sig ut i varenda cell i kroppen. Freaky shit. Needless to say att min kaffeåtgång var något högre veckan som gick. Haha.

Nu är helgen kommen, och den ånjuts i ledighetens tecken. Tyvärr har jag fått vara väldigt tråkig mot mina nära och framför allt kära, och säga att jag inte kommer vara rolig i helgen. Känner att jag måste ladda batterierna lite, för nu börjar dessutom the season. Födelsedagar, jul och what not. Det ska köpas presenter, julklappar, brottas med folk i affärerna, leta parkeringsplatser, bli nyst i ansiktet, trampad på tårna och höra ungar skrika överallt. Och till råga på allt ska det jobbas också.

Börjar seriöst fundera på om vi inte skulle åka iväg på dendär lilla semestern.