words of a nut-case

Vad hände nu?

Häromdagen satt jag i bilen i den stora världsmetropolen Stockholm, och rattade igenom radiokanalerna i jakt på något vettigt att lyssna på. Jag lyckades hitta en kanal som spelade just den typen av musik som står mig varmt om hjärtat - Green Day, Guns n' Roses, Nirvana, Kizz, AC/DC...ja, och så vidare. Gött som körrv, tänkte jag, en skön radiokanal som spelar musik som den skall vara.

Och sen kraschade världen ner på mig - "Välkomna till Rockklassiker 106,7!"

Det var snudd på att jag ställde mig på bromsen mitt på motorvägen och fick ett bryt. Jag skojar inte. Rockklassiker? Klassiker? Sen när började "min" musik klassas som klassiker? Klassiker är ju sånt som morsan och farsan lyssnar på! Vi pratar om gamla goda Rolling Stones, Beatles och Mozart! DET är klassiker! Inte Green Day och Nirvana? Det kan det inte vara. Klassiker?

Men så tänkte jag efter. Jag började lyssna på de här banden någon gång på tidiga 90-talet. Vissa till och med mot slutet på 80-talet. Och nu är vi ända framme i 2012. Tjugohundratolv. 80-talet blev 90-tal. 90-talet blev 2000-talet. Och nu har vi då alltså även passerat till 2010-talet. Hänger ni med? Det går inte längre att prata om 90-talet, och tänka att det bara var för typ tio år sen.

Jag får förvisso erkänna att det inte riktigt är första gången tanken har slagit mig. För någon vecka sen satt jag i soffan hemma med ungarna och zappade på TV'n. Hittade den eminenta kanalen VH1, där jag visade ungarna hur musiken såg ut när pappa var i deras ålder. Då var det mer instrument och känsla i musiken, istället för alla konstiga ljud och ord som "bitches" och "hoes" som man peppras med idag. Jag påpekade även att det var just såhär MTV såg ut, innan kanalen förtärdes av den ena usla dokusåpan efter den andra. VH1 - musikkanalen för oldies. Vad hände med Joan Jett? Vart tog Guns n' Roses (de riktiga) vägen? Vad blev det av A-Team på TV? Eller MacGyver? Slunga iväg nypon på balkongerna? Vattenkrig på gården? Idag är det bara blipp-blopp, svordomar och ungar som skriker som om de var förstoppade och hade fått kvarskatt på radio, Familjen annorlunda och Du är vad du äter på TV, och vattenkrigen idag går via kedjemail.

What the hell?

Seriöst, vart tog tiden vägen? För jag vill ändå inte direkt säga att jag känner mig gammal. Jag känner mig inte alls så som jag såg på morsan och farsan när jag var i tioårsåldern..........för lite styvt 20 år sen. Klart att man har viss mognad, och självklart tänker man och fungerar på annat sätt...och okej, jag skulle inte klättra obehindrat i ett körsbärsträd på samma sätt idag som jag gjorde då. Men ändå, jag är inte den "gamlingen" som jag såg de vuxna som när jag var barn? Å andra sidan - morsan och farsan såg väl inte heller sig själva som sina föräldrar när de var i min nuvarande ålder.

Så jag antar att allt är som det ska vara.

Tyvärr.