Förståelse.
Hur många gånger har man inte själv varit med om dödsbud, där man under sitt "beklagar" egentligen bara ryckt på axlarna och fortsatt klia nötterna? Man tycker självklart att det är tråkigt, känner för de berörda och så vidare, men egentligen är det bara ett stort "och?"...
Nu när man själv sitter i skiten, är det så jävla lätt att hitta de personerna som fungerar just som ovan nämnt. De som beklagar, tycker synd osv osv osv, för att i nästa andetag fråga vad man ska hitta på i helgen. Samma typer som även kläcker godingen "Vad är det med dig, varför är du så frånvarande?", eller ännu värre - de som blir irriterade på en, för att man inte riktigt är sitt vanliga roliga och sociala jag.
God the fuck dammit, människor!
Ja, jag kan förstå att det kan vara svårt för er att greppa situationen då någons förälder dör, när ni själva sen åker hem till mamma och/eller pappa och tar en fika. Men hey, ansträng er litegrann i alla fall. Det är inte direkt att man har sålt smöret och tappat pengarna. Det är inte heller att sista avsnittet av min favoritserie går på tv. Det är inte att Tre Kronor torskat en match. Det är likaså inte heller att det regnar på en annars fin dag.
Alla ska vi - i normala fall - göra det, alla ska vi förlora våra föräldrar. Men när det väl händer, så är man så oförberedd som man någonsin kan vara. Och smällen är hårdare än någon någonsin kan föreställa sig.
Så visa för i helvete LITE förståelse för att jag kanske inte riktigt prioriterar umgänge, skoj eller ens ett jävla "hej" för tillfället. Okej? Jag vill inte ha en massa sympati, jag vill inte ha kramar, jag vill inte ha "Åååååh..." Jag vill bara att folk ska förstå att jag just nu inte är lika rolig som jag brukar vara. Respektera det, eller get the fuck out.
Kommentarer
Trackback
