words of a nut-case

Strax efter klockan fem på eftermiddagen i torsdags drog jag kortet i stämpelklocken, och gick således officiellt på semester. Sju veckors ledighet framför mig, och ni må tro att luften kändes helt underbar när jag klev ut genom dörren på jobbet.

Som jag har väntat. Det har onekligen varit en lång och jobbig vinter/vår, och den här ledigheten kom verkligen fem i tolv. Så nu ska jag - bortsett från den jävla byråkratin som måste redas upp - bara lägga upp fötterna på bordet och se dagarna vandra förbi. Okej, kanske inte. Det ska umgås med nära och kära, och det ska göras och upplevas både det ena och det andra. Men framför allt ska jag ladda batterierna.

Så nu kan många av er uppleva att jag försvinner från jordens yta, men jag finns någonstans. Ingen fara.

Jag stänger bara för semester just nu.