Dusting off an old friend.

 
Häromdan fick jag en länk av en kollega, en länk till en blogg/krönika/hemsida eller vad fan man nu vill kalla det, som i skrift påminner väldigt mycket om mig själv. Det väckte gamla minnen, som förde mig till den här gamla dammiga episoden i mitt liv. Den tid i mitt liv då jag var en ung och prominent bloggare.
 
Yeah.
 
Kanske inte då. Men den tid då jag skrev en helvetes massa dynga om precis allt och ingenting. Mer kategoriserat under ingenting, än något annat...men ändå. Det var min ventil. Och vem hade trott - det fanns fortfarande lite skrivarglöd kvar i mig, varvid suget efter att börja skriva igen vaknade till. Så här sitter jag nu, med min gamla dammiga blogg, och förmodligen noll läsare. För tro inte fan att jag kommer att basunera ut att jag har börjat skriva igen. Inte ens till min egen mamma...hon får vänta på boken som jag sitter och skriver till henne.
 
Kommer det att bli någon ändring då? Sen tidigare, alltså?
 
Förmodligen inte. Jag lär nog fortfarande skriva sjukt sjuka saker här, och vara förbannat stolt över hur friskt sinnessjuk jag är. Sen kommer det förstås även att förekomma lite mer seriösa inlägg, men fråga mig inte hur frekvent förekommande. Jag är trots allt usel på att visa min personliga sida, det vet.........jag? Så om jag sällan (läs: aldrig) pratar om mig själv, kommer jag då att skriva om det istället? Kanske är lättare, vem vet.
 
Hur som haver, så känns det som helt okej att börja skriva av sig litegrann igen. Annars blir jag ju ett nut-case på riktigt. Och det vill vi ju inte.
 
 
 
Kom ihåg - just because you're winning, don't mean you're the lucky one.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0