Breaking up.
Jag vet att detta inte är rätt forum för sånthär, men jag vet inte på vilket annat sätt jag ska göra detta för att orsaka så lite skada som möjligt på oss båda.
Vår relation började den där soliga höstdagen för lite styvt ett år sen. Jag hade ganska nyligen bestämt mig för att lämna en flera år lång relation, och kände mig både tom och förvirrad på samma gång. Det var trots allt en ny och på många sätt skrämmande känsla. Frågorna var många, och svaren få. Jag hade ingen klar framtidsbild.
Men så dök du upp. Jag får erkänna att jag hade spanat på dig både en och två gånger innan. Och jag gillade vad jag såg. Dock höll jag mig kvar där jag var, intalad i en falsk trygghet. Eller så var det rädsla för osäkerheten där ute som höll mig fastbunden. Jag vet inte. Men nu var det annorlunda. Jag var fri. Du var där. Och dessutom tryckte du på exakt rätt knapp redan på vår första träff.
Jag var tvungen att ha dig.
Och precis så blev det. Du blev min. Jag blev din. Och lyckan gick inte att beskriva med ord. Det kändes som att jag blev pånyttfödd. Jag undrade varför jag inte hade tagit steget långt tidigare. Det var till och med att jag blev lite arg på mig själv för allt jag måste ha missat medan jag fegade mot mig själv. Men nu var vi där. Vi hade varandra, och livet var så som det var menat att vara. Rosaskimrande. Underbart. På jobbet satt jag bara och tänkte på dig. Längtade hem. Jag ville frysa tiden, där och då.
Men.
Det dröjde trots allt inte länge förrän vi stötte på vårt första farthinder. En situation som uppstod av att du inte höll vissa saker du hade sagt. En situation som förstörde en potentiellt trevlig kväll med några vänner. Och jag kommer ihåg att vi pratade om det. Flera gånger. Första gången avfärdade du mig och hävdade att det var helg och att du inte kunde prata om det då. Vid mitt andra försök att prata om situationen, återgav du en helt annan version av vad du hade sagt tidigare, för att det skulle passa in i ditt agerande den helgen. Den diskussionen ledde ingenstans. Tredje gången jag tog upp ämnet, citerade jag exakt ord för ord hur vårt första samtal gått till, men du blånekade till detta och snudd på kallade mig för lögnare.
Där och då kände jag att det blev en ganska kraftig törn i vår relation. Men jag ville fortfarande tro på oss. Jag var den större av oss, och la hela situationen till historien. En erfarenhet rikare, blicken framåt och hoppas på att det skulle vara en tillfällig och sällan förekommande fnurra.
Så fel jag hade.
Jag vaknade upp en morgon, och märkte att ett jättearbete jag hade gjort var som bortblåst. Väck. Puts väck. En jäkla massa grejande som tagit sin goda tid, helt borta. Och allting pekade på dig. Du var den enda som - förutom jag - kunde komma åt det. Tillbaka till att sätta sig och prata. Och åter igen dök ditt allra oskyldigaste jag upp. Den oskyldiga lilla du som inte gjort något. Den ovetande du som fick det till att låta som att jag gjort något jag inte vetat. Men vi vet båda att det var du, även fast du aldrig erkände det.
Tiden gick, och farthindren fortsatte dyka upp. Så pass, att mitt tålamod blev mindre och mindre. Men likt förbannat stannade jag kvar. Varje gång tänkte jag att "Okej för denna gång, men nästa gång...då fan får det vara!". Varje gång. Och vi fortsatte denna destruktiva relation. Månad efter månad la jag mina surt förvärvade pengar på att blidka dig, i en förhoppning om att du skulle leverera det du en gång hade målat upp för mig, som gjort mig förväntansfull som ett barn på julafton.
Men icke.
Och idag nådde vi kulmen. Idag känner jag att jag blev knuffad över kanten. Jag vaknade upp och insåg att jag är på precis samma ställe som i min förra relation. Jag befinner mig i den sitsen, där ditt blotta namn får min puls att stiga. Och inte på det bra sättet. Jag är i det läget, där de negativa känslorna är fler och tyngre än de positiva. Jag känner att jag har tröttnat på att du tar mer än du ger.
Jag känner att jag börjar hata dig.
Så därför (och åter igen ber jag om ursäkt för att jag brukar mig av ett forum som många anser vara fegt) sätter jag nu ner foten innan vår relation slutar riktigt illa.
Jag gör slut med dig, ComHem.
