words of a nut-case

 

 

Jag hörde något i fjärran. Var det katterna? Drömde jag? Knackade det någonstans? Några sekunders tystnad medan jag funderar...

 

 

Okej Scooby, mysteriet är löst - det knackade på dörren. Och nu ringde det dessutom på.

 

Jag öppnar ögonen och kisar ut i det bländande rummet i jakt på klockan. Som mycket riktigt visar att det är WAY för tidigt för att avbryta min sömn. Men det har knackat på dörren, likaväl som ringts på. Brinner det? Måste vi evakuera huset? Har någon närstående råkat illa ut, och jag behöver nås? Eller står det två oljemagnater från Texas och ska räcka över ett testamente från en bortgången okänd släkting som ger mig rätt till flera miljarder dollars? Svaret kommer inte förrän jag släpat mig likt en orm ur sängen och fram till dörren för att kika genom gluggen;

 

Två flickor med en trave GT (Göteborgsområdets derivat till Expressen) i famnen. Vi har kört den här rutinen många gånger förr, dock på min gamla adress. Jag öppnar dörren, får den tafatta frågan om jag vill köpa GT, avböjer vänligt, får ett mumlande svar, och stänger dörren. Samma sak, varje tidig helgmorgon (som jag har varit hemma) i tretton års tid, på min gamla adress. Jag trodde att jag hade kommit ifrån det nu, när jag flyttat till ett hus med låst port som bara kan öppnas med nyckel eller kod.

 

Tji fick jag.

 

Now. Jag la ut en liten kommentar om detta på det världsomspännande sociala nätverket Facebook. Det dröjde inte många minuter innan jag fick mothugg och blev kallad för gammal grinig gubbe. Carro, jag älskar när du ska käfta emot bara för sakens skull, jag behöver hålla mitt intellekt igång ibland. Du är mitt sudoku till frukostkaffet.

 

Well, först av allt - som rubriken lyder: Mitt hem är min borg. Vill jag vara en grinig jävla gubbjävel, så ska jag få vara det. Vill jag sitta vid mitt köksbord och hytta näven åt ungdomarna på moped utanför mitt fönster, så gör jag det. Likaväl som jag muttrar och svär åt ungar som ringer på MIN dörr och väcker mig ur MIN sömn tidigt på morgonen för att sälja en tidning.

 

Nu är jag dock ingen grinig jävla gubbjävel, jag hytter aldrig med näven åt mopedåkande ungar eller ens gnäller på festprissarna i huset tvärs över som varje helg får detta område att låta som Magaluf. Go nuts, liksom. Och jag säger inte heller något om ungarnas företagsamhet, när de vill tjäna pengar genom försäljning från dörr till dörr. Det är bara tummen upp, de lär sig tidigt att tjäna sina egna pengar och de håller sig ifrån dåligt sällskap. Skitbra!

 

Men.

 

Jag var själv en företagsam ung pojke en gång i tiden. Jag brukade göra chokladbollar, baka muffins, sockerkaka eller what not, som jag sen paketerade och sålde från dörr till dörr. Så ja, jag var själv en såndär dörrknackande, påringande unge som ville tjäna en liten slant istället för att hamna i fel sällskap.

 

Men företagsamhetens A och O handlar om att man måste ha koll på läget. Vad vill jag erbjuda folk, och när ska jag erbjuda det? Siba har inte kommit dit de har kommit genom att sälja luft mitt i natten. Ikea har inte blivit så stora genom att sälja vatten på flaska. Allt handlar om tillgänglighet och efterfrågan. Vad vill jag ha, och när vill jag ha det?

 

Så, vill jag ha en tidning? Kom igen, handen på hjärtat - hur många är det som aktivt läser dagstidningen dagligen nuförtiden? I dagens samhälle med datorer, internet, smartphones och läsplattor. Jag håller mig a jour och världsbevakad, men jag gör det genom att läsa Aftonbladet, GP, DI, SvD och dylikt på nätet. Jag får allting serverat i min iPhone eller iPad, eller på min dator som jag just nu har i knät. Och där kan jag dessutom välja att läsa det som intresserar mig. Jag behöver inte bläddra igenom sida efter sida, uppslag efter uppslag med reklam eller annan smörja som inte är mig av intresse. Och dessutom behöver jag inte bry mig om att lägga en papperstidning i soporna som sen ska till pappersinsamlingen. Jag stänger bara ner sidan i telefonen/paddan/datorn och fortsätter med min dag. Kortfattat - jag behöver ingen papperstidning.

 

En rolig anekdot, som pausfågel. Jag blev roligt förvånad häromdan, när en krängare från GP ringde mig och ville sälja på mig ett abonnemang på deras tidning, och när jag vänligt enligt ovan beskrivning tackade nej, ville han då försöka sig på att sälja ett abonnemang på GP's webbtjänst. Que? Webbtjänst? Hur skiljer den sig mellan vanliga www.gp.se? Ja, näe, då var det så att deras webbtjänst var som en vanlig papperstidning fast på webben. Jag kan läsa annonser, reklam och så vidare, fast på datorn. Efter mina sekunders tystnad till svar, fattade nog killen att han var ute och fiskade i fel damm...

 

Näe, papperstidningen börjar bli föråldrad och passé. Skulle jag mot all förmodan behöva en papperstidning, har jag - likt större delen av svenska befolkningen - alltid en affär, Pressbyrå, mack eller annan kiosk någonstans i närheten under min vardag. Och skulle jag dock bo så pass långt ut i obygden att jag inte har en affär, Pressbyrå, mack eller kiosk i närheten, så kan jag nog vara rätt så säker på att det då inte heller kommer att finnas en dörrknackande unge i närheten med tidningen i famnen. Personligen har jag ett Hemköp ca 100-150 meter bort. Där finns GT, Expressen, Aftonbladet, DN, DI, SvD och Allers (där undertecknad snart kommer att figurera för övrigt, håll ögonen öppna!), för att mätta mitt eventuella behov av att hålla en papperstidning i handen. För där har vi ett argument som vissa fortfarande använder sig av - det är gott att läsa tidningen till morgonkaffet.

 

Gissa vad? Du får plats med mer än bara en kopp kaffe på frukostbordet, om du håller en smartphone i handen istället för att ha en tidning på en och en halv kvadratmeter över hela bordet. Plötsligt kan du få guldkant på din frukost, när du utöver kaffet även kan servera dig bacon, toast, marmelader, kallskuret, yoghurt, müsli och annat delikat. Och ändå kan du få stillat ditt behov av att läsa nyheterna till kaffet. Är en smartphone för liten? Då kanske en läsplatta är något för dig. Eller en dator. Tar fortfarande bara upp en bråkdel av utrymmet som en tidning gör, men rymmer ändå samma mängd nyheter som inte bara en, utan SAMTLIGA tidningar. Dessutom har du tillgång till mail, tv-tidning och så vidare...men det är en annan femma.

 

Där sprack argumentet med att man vill läsa sina nyheter till frukosten. Åter igen - papperstidningen börjar bli förlegad.

 

Så, till punkten med tillgänglighet. När tror ni att jag sålde mina chokladbollar som bäst? Var det A: klockan 8 på morgonen, B: runt mellanmålstid, eller C: klockan 21 på kvällen? Om ni svarade B: runt mellanmålstid, så får ni en guldstjärna av mig. Allt handlar om att agera vid rätt tillfälle. Vem vill ha en chokladboll klockan 8 på morgonen? Eller klockan 21 på kvällen? Däremot är den väldigt lockande när man får den framför sig runt 15 på eftermiddagen, lagom sådär mellan lunch och middag. Därför var jag ute vid rätt tillfälle, och jag kom alltid hem med byxorna runt anklarna, nertyngda av alla slantar jag hade dragit in.

 

Samma sak gäller dagstidningen, om man nu prompt måste sälja den. När jag ligger i min varma säng och slumrar sött, är det få saker som finns på min intresselista. Och gissa vad? Att läsa tidningen finns inte med på den listan. Än mindre att väckas av dörrklockan. Och definitivt inte att vara tvungen att släpa mig ur sängen när jag inte behöver.

 

Skulle jag åter igen mot all förmodan känna att jag VILL läsa en dagstidning, och mitt internet är dött, min telefon är sönder, min läsplatta har fått vingar och affären 150 meter bort på något mystiskt sätt är stängd, så kan jag tänka mig att köpa tidingen när det ringer på dörren. Men inte när jag sover. Ring på runt eller efter lunchtid, så lovar jag att jag köper tidningen. Förutsatt att ovan nämnda rekvisit är uppfyllda.

 

I mothugget som min kära Carro bjöd på, drogs parallellen till den dag då jag är en gammal gubbe, bor på hemmet, och behöver ha min pisseflaska tömd. Jag skulle då alltså representera den påringande ungen som vill sälja en tidning, och vårdpersonalen ska representera en grinig Daniel som blir störd av denna påringning. Då ska sköterskorna, enligt mothuggets syn på mitt argument, skratta åt mig och säga åt mig att jag inte ska störa dem när jag ringer efter dem. Carro, du är en fin människa med många goda tankar, men ibland snubblar du på dina argumentalistiska skosnören.

 

Sköterskorna på ett äldreboende får betalt för att tömma min pisseflaska och sköta större delen av mina övriga behov. Det är därför äldreboenden även kallas för servicehem. Med betoning på "service". Jag får idag inte betalt för att öppna dörren för töserna som ringer på min dörr och köpa deras tidning. Hur skulle den affären se ut, liksom? Samtidigt skulle jag vilja se den USK'a som måste betala femton kronor för att byta en pisseflaska, torka röven och byta blöja på en gammal grinig jävla gubbjävel.

 

För att runda av - mitt hem är min borg, och den som stör mig får vara beredd på att jag säger ifrån. Det gör inte mig till en grinig jävla gubbjävel, det gör mig till en fri individ som jobbar hårt dagligen och vill njuta av lite lugn och ro i mitt eget hem när tillfälle ges. Det gör mig till en självständig människa som införskaffar det jag behöver, när jag själv behöver det, inte när någon trycker upp det i ansiktet på mig. Det gör mig till en åsiktsberättigad person som säger vad jag tycker, istället för att falla i svenssonledet med "lagom", "okej" och annan jantedynga.