words of a nut-case

Hade nästan glömt hur det var att sova "obekvämt". Har varit väldigt bortskämd med bra nätter, där jag har legat och vridit och vänt på mig som en väderkvarn mer eller mindre. Då vaknar man ganska mjuk och go på morgonen. Men denna helg har varit ett undantag, med nätter där det har legats väldigt still. Ja, i sovande tillstånd i alla fall. Stillaliggande nätter, om än goda på sitt eget lilla speciella sätt, är inte lika sköna för kroppen. Så just nu sitter undertecknad stel som en pinne och stönar som en gammal gubbe vid minsta lilla rörelse.

But it's worth it - sömnkvalitén är way mycket bättre.

Två veckor kvar, för övrigt. Två veckor tills jag är nere i Barcelona och gottar mig i skönt väder, tapas och San Miguel. Ja, och så fotbollen förstås. Helt sinnessjukt, vad tiden har gått fort! Men nu kommer tiden gå så jävla långsamt, så det finns inte. Det är det gamla vanliga - så fort man jättelängtar efter något, då väljer fröken Ur att jävlas med en. Två tick framåt, och ett tick bakåt. What's the deal? Men okej, två veckor. Eller mindre, egentligen. För redan på fredagen börjar den episka resan med 50 mils körning upp till hufvudstaden. Halvdag på jobbet, och sen säger det bara wroooooom! Men som sagt - fröken Ur, quit fucking me.